Vi lever i högst osäkra och farliga tider. Just nu står alla ögon riktad till USA, där valet står mellan två ovanligt klara alternativ. På den ena sidan har vi en kandidat som har byggt hela sin kampanj på lögner, skrämsel, förolämpning av sina opponenter och minoritetsgrupper och försök att fördjupa olika skiljelinjer.
På den andra sidan har vi en kandidat som understryker behovet av samanhållning och samarbete både i bemötande av USAs egna som världsomfattande utmaningar.
Med sådana alternativ borde valet vara enkelt. Det ser ut dock som om amerikanernas val inte skulle styras av letande efter det bästa alternativer utan av viljan att avvärja det mest avskyvärda alternativet.
Detta betyder att kanske t.o.m. fem miljarder (!) dollar kommer att användas under de närmaste månaderna huvudsakligen för att svartmåla den ena eller andra kandidaten. Men som man säger: This is the best democracy that money can buy.
För den stora majoriten i Europa och Finland räcker det med att låta Donald Trump öppet framträda med sina uttalanden för att ta avstånd från hans val till president. Att Hillary Clinton också kan väcka lika stora avvärjningsreaktioner – delvis i samma personer – är inte lika lätt att förstå, om man inte har följt amerikansk debatt och politik längre.
Hillary Clinton får bära också den misstro som riktats redan mot Bill Clinton och den är inte heller enbart något högerrepublikansk påhitt. Den mest obarmhärtiga kritiken presenterade vänsterförfattaren Christopher Hitchens i sin redan 17 år tidigare utkomna bok No One Left to Lie to som handlade bl.a. korruptionen och omoraliska metoder som äktaparet Clinton påstods vara skyldiga för.
Avgörande kan vara vad Bernie Sanders besvikna anhängarna kommer att göra. För en del av dem kan det vara lättare att rösta på Trump än Clinton. Därför var det viktigt att Clinton har nu fått entydigt understöd från Sanders och att demokraternas valprogam innehåller de viktigaste krav om social och ekonomisk rättvisa som var centrala i Sanders’ kampanj.
* * *
Europa har inte råd att skåda utvecklingen i USA med alltför nedlåtande min. Högerpopulismen tar framsteg också i Europa och den ökande aggressivitet med vilken sannfinnarnas bakstugugossar uppträder mot minoriteter och som partiledaren med sin ”pojkar är pojkar” attityd har gett sitt skydd åt, har klart uppmuntrats av Trump-fenomenet i USA.
Samtidigt som denna sorts populism bör mötas med ett öppet och kompromisslös försvar av demokratins grundvärden, mänskliga rättigheter och ett öppet samhälle med öppna gränser, måste vi också lika öppet analysera var den elitstyrda huvudströmingen har gått fel och gett underlag för detta avståndstagande från vad vi anser vara ett rationellt och lämpligt sätt att göra politik.
Sammanfattningsvist: de som folket vill ta avstånd från är inte liberalism – även om de ofta riktar sig mot liberala värden – utan nyliberalism, det vill säga den ensidigt marknadsorienterade politiken som har lett till en social obalans. Att den rikaste procenten av världsbefolkningen äger hälften av all förmögenhet i världen och att de 62 rikaste människor i världen äger lika mycket som den fattigare hälften av hela världsbefolkning dvs 3,7 miljarder människor är ohållbar.
Detta var Bernie Sanders huvudtema: att ta itu med den ohållbara ekologiska, sociala och ekonomiska utvecklingsmönster som i vi i bästa fall har endast ett par årtionden rätta för att rädda planeten.
