Erkki Tuomioja
VAPENHANDEL, MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH RÄTTSTATSPRINCIPEN
– kolumn för Hbl 27.4.2004
Den kinesiska utrikesministern Li Zhaoxing besökte Finland. Som vanligt med kineserna hade vi också denna gång de mänskliga rättigheterna på föredragningslistan. Det finns skäl för oro beträffande människorättsituationen i Kina, men det bör noteras, att Kina har varit och är villigt att diskutera dessa frågor med andra länder. Det finns t.o.m. en regelbunden dialog mellan Kina och Finland om rättstatsfrågorna.
Vårt önskemål och råd till Kina är, att de skulle engagera sig också i en dialog med internationella människorättsorganisationer. Kina har fel om de tror att organisationer såsom Amnesty International skulle ha en fientlig grundinställning till Kina.
EU beslöt att förbjuda vapenexporten till Kina år 1989 som en reaktion på det blodiga händelseförloppet på Tiananmen och det våldsamma kuvandet av demokratirörelsen. Sedan dess har EU godkänt handlingsregler som täcker all vapenexport från unionsländerna. Man kan med goda skäl anse att de är otillräckliga och borde vara mera bindande, men det har i alla fall ökat genomsynligheten i vapenhandeln och gjort det svårare att sälja vapen till länder där det förekommer upprepade kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Då Kina är det enda landet mot vilket man har ett EU-exportförbud av vapen – varken Nord-Korea, Israel eller Kuba är föremål för ett allmänt förbud – är det förståeligt att EU överväger att avskaffa det också för Kinas del. Det kan och bör inte leda till någon våg av vapenexport till Kina – särskilt om vi utnyttjar tillfället till att ytterligare skärpa de allmänna reglerna för vapenhandeln.
X X X
För Finland och EU är det viktigt för vår säkerhetsstrategi att befrämja rättstatsprinciperna överallt i världen. Detta betyder bl.a. att rättsväsendet och domstolarna skall vara självständiga visavi regeringarna. Då denna princip numera omfattas också i de flesta diktaturers grundlagar behöver vi praktista kriterier för att utvärdera det faktiska läget.
Jag har kommit på minst två kriterier. För det första skall ingen kunna stå utanför lagen. Detta betyder, att åtal kan väckas också mot t.ex. före detta statsministrar. Men detta är inte tillräckligt, för så skedde också i Sovjetunionen på 30-talet. Därför är dessutom nödvändigt, att en domstol också efter laglig prövning kan komma till ett befriande beslut. På basen av dessa kriterier klarar också Finland den här granskningen.
