Erkki Tuomioja
FN bör förstärkas och trovärdigheten ökas
Huvfudstadsbladet 24.10.2004
Debattartikel – Fyra framträdande nordiska socialdemokrater lägger här fram sina tankar om FN-reformerna. Artikeln har sin utgångspunkt i ett mera omfattande FN-förslag från författarna.
Av: Laila Freivalds, utrikesminister, Sverige, Erkki Tuomioja, utrikesminister, Finland, Thorbjørn Jagland, tidigare norsk stats- och utrikesminister samt Jeppe Kofod, utrikespolitisk talesman, socialdemokraterna, Danmark.
De senaste åren har skakat grundpelarna för vår gemensamma säkerhet.
Därför är det glädjande att många av inläggen vid FN:s generalförsamling under dessa veckor handlat om möjligheterna att utveckla och förstärka FN och det internationella rättssystemet.
En värld utan FN är en alltför osäker värld. En säkrare värld kräver i gengäld ett mera handlingskraftigt FN, och ökad säkerhet handlar inte enbart om krut och kulor.
I dag lever över 1 miljard människor på under 1 US-dollar om dagen och mellan 10 000 och 12 000 personer dör varje dag i aids.
En effektiv insats mot terror och massförstörelsevapen måste gå hand i hand med bekämpning av fattigdom, handlingskraft vid hotande konflikter och respekt för den internationella rättsordningen.
Talen vid FN:s generalförsamling har fokuserat på utvidgningen av FN:s säkerhetsråd. Vi är ense om att det skulle gagna FN om ett antal av världens politiskt och ekonomiskt mest betydelsefulla länder ges ökade möjligheter att delta i säkerhetsrådets arbete, utan att detta medför en utvidgning av vetorätten. Vi önskar att säkerhetsrådets sammansättning bättre skulle återspegla de faktiska förhållandena i dagens värld.
Detta skulle gagna FN:s legitimitet, framför allt i stora delar av världen utanför USA och Europa. Men ett mera handlingskraftigt FN måste nödvändigtvis också innebära en begränsning av vetorätten och en garanti för att världens fattigdomsproblem i ökad utsträckning hamnar i blickpunkten.
Det är ett faktum att vetorätten för säkerhetsrådets ständiga medlemmar är en av huvudorsakerna till FN:s bristande effektivitet och förmåga att hantera några av jordens mest betydelsefulla konflikter.
En begränsning av vetorätten kräver stöd från de nuvarande stormakterna, men vi är övertygade om att dessa har förståelse för en begränsning som skulle minska möjligheterna att lägga in ett veto som endast grundar sig på nationella intressen.
En möjlighet är att vetorätten framdeles endast används om det berörda landet offentligt motiverar sitt veto med hänvisning till FN-stadgans principer. En annan möjlighet är att veto endas kan inläggas med hänvisning till FN-stadgans kapitel 7 om hot mot den internationella säkerheten. Oavsett vilken modell man väljer är det ändamålsenligt att ett veto automatiskt leder till en diskussion om frågan och vetot vid FN:s generalförsamling.
På längre sikt ökar säkerheten i världen om representationen i säkerhetsrådet är kopplad till de stora regionerna i världen.
Som européer vill vi påpeka att EU bör vidareutveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, så att EU i framtiden kan få en gemensam plats i säkerhetsrådet. Det pågår även en diskussion om möjligheten att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bildar grunden för ett EU-mandat när EU-medlemmarna i säkerhetsrådet utnyttjar sin vetorätt.
Oavsett eventuella ändringar i säkerhetsrådet riskerar FN även i framtiden att konfronteras med att vissa länder anser säkerhetshot eller humanitära katastrofer vara av så avgörande betydelse att de överväger att handla utan hänsyn till säkerhetsrådet.
Om länder handlar utanför FN-ramen, påtar de sig ett stort ansvar för en underminering av organisationens trovärdighet. Därför är det avgörande att alla länder handlar i överensstämmelse med FN-stadgans principer, inklusive de mänskliga rättigheterna.
Det kan inte finnas något tvivel om att världssamfundet har ett särskilt ansvar när det gäller beskyddandet av oskyldiga människor som utsätts för systematisk förföljelse. Under loppet av 1990-talet dog 3,6 miljoner människor i inbördeskrig och interna konflikter, medan antalet flyktingar och internt fördrivna människor ökade med 50 procent.
Här finns det bruk för en uppsättning FN-kriterier som säkerställer legitimiteten för humanitära interventioner.
Som sagt kan ökad säkerhet endast uppnås om man omsätter orden om globala sociala och ekonomiska initiativ i handling.
År 2000 kom FN:s medlemsländer överens om de så kallade millenniemålen. Före 2015 skall bland annat barndödligheten minskas, antalet personer som lever på mindre än 1 dollar om dagen halveras och spridningen av hiv/aids stoppas.
Dessa millenniemål är ett viktigt steg mot en mera rättvis värld med rimligare levnadsvillkor. Och det är möjligt att uppnå dess mål. Enligt Världsbanken förutsätts det emellertid att världens u-landsbistånd fördubblas från ca 50 till ca 100 miljarder dollar per år.
Ett viktigt bidrag till detta är att flera europeiska länder faktiskt ökar sitt u-landsbistånd, och det är nödvändigt att även vi i de nordiska länderna bidrar till detta genom att öka vårt bistånd, inte minst av hänsyn till Afrika.
FN har i dag en kommitté för social och ekonomisk utveckling, ECOSOC. Vårt förslag är att denna kommitté uppgraderas till ett råd för mänsklig utveckling.
Ett sådant råd kan hålla fast vid medlemsländernas skyldigheter vad gäller globala ekonomiska och sociala initiativ. Det kan samtidigt säkerställa en bättre och effektivare uppföljning av globala avtal.
Ett råd för mänsklig utveckling skulle således vara ett nytt och viktigt bidrag till att millenniemålen faktiskt uppnås, och att till exempel Världshandelsorganisationens insatser för en friare handel genomförs i överensstämmelse med FN:s beslut om skydd av miljön och under iakttagande av grundläggande konventioner om arbetstagares rättigheter.
I denna artikel har vi försökt skissera upp ett reformerat och starkare FN. Under de kommande månaderna kommer vi att låta det gemensamma förslaget utgöra utgångspunkten för vårt samarbete med de många andra länder och politiska krafter som önskar en värld där säkerhet och rättvisa är ett gemensamt ansvar.
——–
De nordiska socialdemokraternas gemensamma förslag kan läsas på www.samak.info.
