Erkki Tuomioja
FRÅN KONVENTET TILL REGERINGSKONFERENS
– kolumn för Hbl 21.7.2003
EU:s framstidskonvent har slutat sitt arbete. Fortsättningen ligger nu i händerna av den regeringskonferens som skall börja i oktober. Konventets förslag är inget dåligt underlag för regeringskonferensen. Klart är, att regeringarna kan godkänna den största delen av konventets förslag utan att behöva göra stora förändringar.
Lika klart är, att ett antal frågor behöver ännu ytterligare bearbetas. Jag är också övertygat om, att slutresultatet kommer att se lite annorlunda ut en konventets förslag. Dramatiska stora förändringar är dock inte att väntas, men redan det att vi försäkrar att det nya konstitutionen faktiskt fungerar kräver arbete.
Utrikes- och säkerhetspolitik är ett av frågorna där regeringarna kan väntas ta en kritisk ställning. Att införa möjligheten för det s.k. förstärkt samarbete med en mindre grupp länder kan mera sannolikt leda till en försvagning än en förstärkning av unionen och dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik – helt oberoende av vart Finland skulle ställa sig i en sådan tudelning.
Sättet hur Italian har tagit sig an att fortsätta arbetet väcker viss oro. Att förhasta med regeringskonferenssen utan att lämna medborgarna och parlamenterna tillräcklig tid att dryfta förslaget är oklokt, likaså att tidtabellen tycks påverkas av en nationell fåfänga att sluta konferenssen redan under Italian’s orförandeskap. Efter regeringskonferenssen följer nämligen också ratificeringen av avtalet, som i flere länder kommer att avgöras i folkomröstning. Där kan det bli svårigheter om proceduren lämnar en bild av förtryckning och forcering.
X X X
I slutet av konventens arbete har många kommit fram med kritiska uttålanden om det finska inslaget i dess arbete. Det innehåller också element av misstroende gentemot regeringens linje. Särskillt samlingspartister har profilerat sig med kritik och varningar om att den nya regeringen skulle på något sätt hålla på med en linjeförändring i Finland’s EU-politik. Till den tillhör inte enbart de uttalanden som har gets ut av parlamentarikerna, men också av t.ex. Esko Antola. Han är säkert sakkunnig i Europa-frågor, men då man väger hans uttalanden kan det vara på sin plats att komma ihåg att han därtill också var en oframgångsrik kandidat för samlingspartiet i senaste Europa-val.
Jag hoppas att de kritiska uttalanden närmast vittnar om en viss överhettning, till vilken också vädret säkert har bidragit. Allvarligare är, om det gäller en medveten politisk linjedragning där samlingspartiet vill profilera sig som opposition också i Europa-politik. Hittills har Europa-politiken i Finland präglats av kontinuitet och konsensus grundat i en tätt dialog mellan riksdagen och regeringen. Jag önskar att det kunde fortsätta.
