Bästa åhörare,
I Finland pågår en omfattande diskussion om Finlands säkerhetspolitik. Debatten har präglats av frågan om ett Nato-medlemskap, och en mängd andra viktiga förändringar i vår säkerhetsomgivning såsom globaliseringen har hamnat i skuggan av denna fråga. Medlemskapet i EU utgör i dag både grunden för vår säkerhetspolitik och den viktigaste faktor som definierar vår ställning. Medlemskapet i unionen betyder också, att vi inte är neutrala och obundna när det gäller Europas och världens fred och säkerhet, vi bekämpar de säkerhetshot som är gemensamma för alla, och vi är aktiva och solidariska då det gäller vår omgivning.
Vi har inte sökt medlemskap i något militärförbund. Vi är ”militärt alliansfria” när det gäller skötseln av försvaret i dess militära bemärkelse. Detta konstaterande är en beskrivning av sakläget, inte någon programförklaring som skulle beskriva kärnan av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Viktigare än ordlekar är innehållet i vår politik och viljan att påverka.
Ärade publik,
Stabiliteten och säkerheten i Finlands närområden har ökat, tack vare EU:s och Natos utvidgning. Men samtidigt har vår säkerhetspolitiska handlingsmiljö i och med de nya, sammanlänkade hoten förändrats i sin helhet och blivit i många avseenden global, och denna förändring kan förväntas bestå.
Befrämjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och en rättsstatlig utveckling utgör allt tydligare grundelementen för säkerheten. Demokratiutvecklingen har minskat den traditionella krigföringens möjligheter. Å andra sidan har de väpnade konflikternas karaktär förändrats. Olika religiösa, etniska eller ekologiska faktorer binds samman med regionala konflikter och då staters handlingskraft faller samman förekommer det allt mer illegal vapenhandel, organiserad brottslighet, till och med terrorism och hot om spridning och användning av massförstörelsevapen. Konflikterna är också förknippade med ökade risker för befolkningsströmmar och miljöproblem .
Detta är en djupgående utmaning också för den finska säkerhetspolitiken. De så kallade nya hoten mot vår säkerhet i dess vidare bemärkelse har blivit allt viktigare faktorer som påverkar både medborgarnas säkerhet och samhällets vardagliga funktioner. Att förebygga och avvärja dessa hot kräver en annan typ av verksamhet än vad man traditionellt tänkt på i säkerhets- och försvarspolitiken. Det behövs ett brett urval av medel, där de militära medlen inte nödvändigtvis överhuvud taget kommer till användning.
En kombination av terrorism och spridning av massförintelsevapen samt deras eventuella användning utgör för tillfället den värsta möjliga hotbilden – även i Europa. Terrorattackerna i Madrid har väckt alla i Europa till en ny verklighet där en helt ny typ av omfattande och långsiktigt samarbete behövs för att avvärja hoten och minska och eliminera bakgrundsorsakerna. När det är fråga om arbete som behöver utföras under ett flertal decennier innan synliga resultat uppnås, krävs det ett väldigt starkt engagemang.
Beredskapen att ta ansvar för den globala säkerheten betonas alltmer i vår säkerhetspolitik. Som en del av detta ansvar består också betydelsen av ett eget, trovärdigt försvar. Den allmänna värnplikten och det territoriella försvarssystemet utgör grunden för Finlands försvar även i fortsättningen. Likaså fortsätter uppbyggandet av beredskapen att kunna ta emot hjälp i olika krissituationer.
Något storkrig hotar inte Europa, men däremot växer behovet av en effektiv krishanteringsförmåga. Detta betyder, att även Finland ser till att våra egna resurser och samarbetskapacitet är tillräckliga och att vi deltar i EU:s försvarskapacitetsarbete. Vi följer med stort intresse de reformer som görs i Sverige för att anpassa försvaret till nya internationella utmaningar.
Bästa åhörare,
I Finlands säkerhetspolitik är det multilaterala systemets funktionsduglighet en prioritet. Inför de nya hoten har samarbetets betydelse ökat, samtidigt som det multilaterala systemet befinner sig i ett brytningsskede. Förenta Nationernas och i synnerhet säkerhetsrådets handlingskapacitet och effektivitet måste förbättras. Det är absolut avgörande att samtliga medlemsstater förbinder sig till detta.
Även i fortsättningen är det viktigt att principerna i FN-stadgan fungerar som utgångspunkt när det bestäms om förutsättningarna och berättigandet för att använda militärt våld. Samtidigt är det viktigt att det internationella samfundet är berett att snabbt ingripa i alla konflikter. Förstärkandet och utvecklandet av den multilaterala rättsordningen är centralt när man efterlyser nya sätt att hantera globala problem.
Vi har inte alltid varit vana vid att diskutera globaliseringen i samband med säkerhetspolitiken. Globaliseringen som företeelse är ju naturligtvis inte i sig någon säkerhetsrisk. Men den ojämna fördelningen av globaliseringens för- och nackdelar är ett problem som är bakom många av vår tids problem och som måste tacklas också med säkerhetspolitikens medel. En mer rättvis kontroll av globaliseringen främjar sökandet av de mest hållbara lösningarna.
Bästa åhörare,
I denna tid av förändring anser Finland det vara viktigt att EU och dess medlemsstater är beredda att utveckla sin verksamhet. Det är viktigt att utmaningarna blir besvarade av en stark och sammansvetsad union. Förstärkandet av unionens yttre handlingsförmåga är ett av de centrala målen i Finlands säkerhetspolitik.
Finland deltar fullt i utvecklandet och förverkligandet av unionens säkerhets- och försvarspolitik. Unionens enighet och en medveten strävan att undvika nya skiljelinjer tillsammans med ett inbördes ansvar och gemensamma åtaganden förbättrar unionens handlingsförmåga och ökar Finlands säkerhet.
Finlands och Sveriges konsekventa linje i unionen har varit att granska förebyggandet av konflikter och krishantering som en helhet. I fortsättningen blir detta allt viktigare. Den civila och militära krishanteringen bör planeras ännu mera intimt som en friktionsfri helhet – detta är en del av det unika i det urval av medel unionen har till sitt förfogande.
I den militära krishanteringen är snabbhet, flexibilitet och samarbetsförmåga nyckelorden. Det verkar också allt klarare att unionen, speciellt på FN:s begäran, agerar också utanför Europa. För Finland är det viktigt att vara aktivt med och utveckla detta arbete. Detta betyder i ett första skede ett deltagande med ett tillräckligt bidrag i utvecklandet av trupper för snabbinsats. När vi håller på att förbereda beslut om deltagande i multinationella trupper för snabbinsats, där vi också kan utnyttja vårt särskilda nationella kunnande, är det naturligt, att vi här till fullo utnyttjar Finlands och Sveriges möjlighet till ett nära samarbete. Att upprätta, upprätthålla och öva trupper för snabbinsats kommer även att ställa nya krav på de samarbetande länderna.
De växande behoven av civilkrishantering kräver större ansträngningar än planerat från alla medlemsstaters sida. I fortsättningen kan det finnas behov att fundera på civilkrishanteringens tyngdpunktsområden. Här förväntas initiativ från Finlands och Sveriges sida alldeles säkert också i framtiden.
Ärade publik,
I och med den ökade betydelse de nya hoten fått utvecklar även Nato sin verksamhet. Både Natos inre omvandlingsprocess och utvidgningen av det yttre verksamhetsområdet är tillvidare i sitt inledningsskede. Finland utövar redan ett nära samarbete med Nato såväl genom partnerskapsprogrammet som genom EU-Nato-samarbetet. Natos utvidgning till ett förbund med 26 medlemsstater förändrar oundvikligen partnerskapsprogrammets karaktär. Vi strävar tillsammans med Sverige att aktivt utveckla och intensifiera Natosamarbetet i en riktning, som skulle vara till nytta för alla parter och även för andra partner i partnerskapsprogrammet.
I Finland har diskussionen förts kring de olika för- och nackdelarna med ett Nato-medlemskap. Vår utgångspunkt är att vi inte har något sådant säkerhets- eller inflytandeunderskott som kunde balanseras genom att alliera oss militärt. Vi kan därmed lika väl fortsätta med vårt nuvarande samarbete med Nato. I en situation där Natos framtida utvecklingstrender står mycket öppna, är en handlingslinje som kontinuerligt utvärderar Natos utveckling och betonar utvecklandet av ett europeiskt säkerhetssamarbete, väl grundad. Den kränker ingen och är inte i strid med någons intressen.
Detta utesluter inte att vi bibehåller den så kallade Nato-optionen och möjligheten till att söka medlemskap i organisationen om förändringar i vår egen ställning eller i Natos utveckling ger anledning till detta.
Bästa åhörare,
Närområdena har fortfarande en central ställning i Finlands säkerhetspolitik. Utvidgningen av både EU och Nato under denna vår ökar Östersjöns betydelse och områdets stabilitet och säkerhet. Det finns en ökad efterfrågan på samarbete mellan de nordiska och baltiska länderna. Finland fäster en speciell uppmärksamhet vid utvecklandet av relationerna mellan Ryssland och EU. Det är i grund och botten fråga om att stödja Rysslands demokratiseringsutveckling och närmande till Europa. Ett gott samarbete och förtroende mellan det utvidgade Nato och Ryssland är också ett viktigt bidrag till stabiliteten i Östersjöregionen.
Bästa åhörare,
Sveriges och Finland står idag säkerhetspolitiskt mycket nära varandra. Vi kan utan stora formaliteter främja våra gemensamma intressen på olika nivåer och på olika sätt. Ett bra exempel är vår gemensamma artikel med den grekiska utrikesministern om massförstörelsevapen. Spridning och användning av massförstörelsevapen är ett av de största hoten av vår tid. Det multilaterala systemet, först och främst NPT-regimen, måste förstärkas och kontrollmekanismer utvecklas. En väsentlig element av regimen är nedrustningen av kärnvapen, och här väntar vi starkare åtgärder av de fem kärnvapenstaterna, även som signal till länder som Nord-Korea och Iran.
Samtliga nordiska länders förhållande till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är stadd i utveckling. Det är positivt att Norge så tydligt signalerar sin beredskap att samverka med EU i krishantering.
Bästa åhörare,
Finland och Sverige har genom gemensamma initiativ och samordnade politiska insatser bidragit aktivt till att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Detta har vi gjort med framgång. Vi behöver fortsatt samverkan då EU upparbetar sin internationella krishanteringskapacitet.
Jag är övertygad om att vi idag besitter ett förtroendekapital, som innebär att ingendera landet kommer att ta det andra med överraskning då det gäller utvecklandet av internationella samarbetsrelationer som har central betydelse för båda parterna.
Detta förtroendekapital ger oss, Finland och Sverige, en alldeles unik möjlighet att vara aktivt med och befrämja Europas säkerhet och att gemensamt svara för förebyggandet och avvärjandet av de globala säkerhetsproblemen. Denna möjlighet kommer vi inte att missa.
