Erkki Tuomioja
Ulkoministerien Tuomioja ja Freyvalds artikkeli, Dagens Nyheter, 11.11.2003
ESDP-frågorna i IGC
Sedan en dryg månad tillbaka pågår förhandlingar inom EU om ett nytt konstitutionellt fördrag för unionen. En av de viktiga frågor som nuvarande och blivande medlemsstater diskuterar är hur unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kan utvecklas och förbättras. I dessa diskussioner står Finland och Sverige eniga: vår fasta övertygelse är att EU:s bidrag till global säkerhet måste stärkas. Europas säkerhet kräver, särskilt i globaliseringens tid, en värld i fred och frihet.
Alla unionens medlemsstater är eniga om att det bara är tillsammans vi kan möta framtidens utmaningar. Unionens möjligheter att använda en hel verktygslåda av utrikespolitiska instrument, som t ex diplomati, bistånd, handel, politiska dialoger, och aktiv krishanteringsverksamhet, ger dessutom EU unika förutsättningar att bedriva ett framgångsrikt internationellt arbete. Under den pågående regeringskonferensen har vi ett lämpligt tillfälle att förbättra EU:s möjligheter att använda dessa instrument på ett sammanhållet och effektivt sätt.
Efter ett gemensamt initiativ av våra företrädare Tarja Halonen och Lena Hjelm-Wallén har EU de senaste åren gjort stora framsteg i arbetet med att bygga upp en organisation och kapacitet för att kunna stödja den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med olika former av civila och militära fredsfrämjande insatser. Utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken bidrar t ex till att EU snabbt och effektivt kan underlätta FN:s fredsfrämjande verksamhet var helst i världen det kan behövas. Under det senaste året har unionen både ersatt FN:s polismission i Bosnien-Hercegovina och Natos styrkor för att stödja fredsavtalet i Makedonien. När FN i våras bad världssamfundet om omedelbar hjälp för att förhindra en upptrappning av konflikten i Demokratiska republiken Kongo svarade EU snabbt. Inom loppet av några veckor kunde EU genomföra en militär snabbinsats som stabiliserade säkerhetssituationen till stöd för den FN-ledda fredsprocessen i landet. Dessutom planerar EU just nu för en genomgripande insats som skall reformera polisväsendet i Makedonien.
Vi är positiva till att det nya konstitutionella fördraget, tydligare än idag, skall signalera att den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken skall innefatta ett mycket brett spektrum av fredsfrämjande verksamhet. Vi vill att konfliktförebyggande åtgärder, insatser mot terrorism, krishanteringsinsatser i konfliktdrabbade områden, och stabiliserande insatser för att bidra till fredsbygget efter krig och konflikter, skall vara självklara EU-uppgifter.
Det är också väsentligt att vi kan lägga fast att alla EU:s krishanteringsinsatser, precis som idag, skall vara förankrade i gemensamma beslut. Unionens namn skall inte användas för fredsfrämjande verksamhet om det inte finns politiskt stöd för detta från alla medlemsstater. Detta betyder inte att alla medlemmar aktivt måste delta med civil eller militär personal i alla insatser. Det har varit en självklarhet att alla stater själva beslutar om och hur de vill delta i varje individuell insats. I EU:s snabbinsatsstyrka i Kongo deltog t ex bara några av unionens medlemmar aktivt, medan alla stödde insatsen politiskt.
För att mer effektivt än idag kunna genomföra fredsfrämjande insatser behöver medlemsstaterna också finna former för att säkerställa att de civila och militära resurser som ställs till unionens förfogande är av den typ och av den kvalitet som EU behöver. Annars riskerar det att uppstå ett gap mellan de förväntningar som finns på unionen och vad unionen i praktiken kan leverera. EU måste ha förmåga att ta sig an alla sådana insatser som medlemsstaterna vill kunna genomföra, även mycket komplexa och krävande sådana. Detta kräver i sin tur att alla medlemsstater känner ett ansvar att – på frivillig och mellanstatlig basis – intensifiera samordning och informationsutbyte för att utveckla och förbättra de resurser som medlemsstaterna bidrar med till EU-ledda insatser.
Finland och Sverige är beredda att i positiv anda studera andra förslag som strävar till att stärka unionens gemenesamma utrikes- och säkerhetspolitik och förbättra dess förmåga att ta ansvar för mera krävande operationer än hittils. Vi tror däremot inte att det förslag som framtidskonventet presenterade i somras om ett s.k. strukturerat samarbete för ett begränsat antal medlemsstater med förmåga och vilja att arbeta för att unionen skall kunna genomföra även mer krävande krishanteringsinsatser är rätt väg att gå. De deltagande staterna skulle själva anta alla beslut som rör samarbetet, inklusive kriterier och åtaganden i fråga om militära resurser, och själva avgöra om andra stater kan ansluta sig vid ett senare tillfälle. Detta förslag riskerar att splittra unionen, och därmed försämra dess sammanhållning inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Förslaget riskerar alltså att leda till en försvagad ESDP. Poängen med EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är ju just att den bygger på den legitimitet och styrka som följer av ett gemensamt och samfällt agerande.
Vi ställer oss också starkt avvisande till konventets förslag om att en grupp av medlemsstater skall inrätta ett ömsesidigt försvar inom EU:s ram. Även detta förslag riskerar att splittra unionen i utrikespolitiska frågor, och leder dessutom till onödiga spänningar i det transatlantiska samarbetet. . Många andra EU-medlemmar, gamla som nya, delar vår åsikt i dessa frågor.
Vi vill att EU fortsätter att utvecklas som en politisk allians med inbördes solidaritet, inte som en militär allians med bindande försvarsgarantier. Vi stödjer därför idén om en ny solidaritetsklausul, som bygger på frivillighet och samtidigt uttrycker den politiska solidaritet som redan idag finns mellan EU:s medlemmar. Klausulen möjliggör en mobilisering och samordning av alla unionens tillgängliga instrument, inklusive militära, för att både förebygga och kunna hantera effekterna av en eventuell terroristattack eller annan katastrof i något av EU-länderna.
Sammantaget kan vi konstatera att många av de förslag som nu skall diskuteras i regeringskonferensen kommer att kunna utgöra positiva bidrag till unionens arbete för fred och säkerhet. Vi vill se ett fördjupat politiskt samarbete och en stärkt europeisk krishanteringskapacitet, och därmed skapa ett EU som på allvar kan verka för en fredligare och säkrare värld.
Layla Freyvalds
Erkki Tuomioja
