Erkki Tuomioja
En bättre värld?
– kolumn för Hbl 9.10.2001
Uppmuntrande är att amerikanerna klart har
insett omöjligheten i att isolera sig eller
försöka styra världen genom sina egna beslut
oberoende av andra.
Hur mycket har världen förändrats efter
den elfte september? Och skall förändringen
leda till en bättre eller sämre värld?
Jag delar den optimistiska tolkningen. En av
orsakerna till det är den effekt attacken har
haft i USA, som i motsats till Europa inte har
erfarenhet av krig i sitt eget land, trots sitt
avgörande deltagande i de två världskrigen
och sin militära aktivitet överallt i världen,
med varierande framgång och berättigande.
Krigserfarenheterna har varit centrala för den
europeiska strävan till ökad integration. Att
stärka freden och öka välfärden har varit
huvudmotiv för staternas vilja att överföra
en del av sin suveränitet till EU.
Den 11 september vaknade amerikanerna
till att världens mäktigaste krigsmaskin inte
hade kunnat skydda dem från terrorattacken
i det egna landet. Situationen skulle inte
heller ha varit annorlunda om ett missilförsvar
hade funnits.
Att avvärja de nya typer av säkerhetshot –
terrorism, organiserad kriminalitet, droger,
samhällsstrukturernas sammanbrott,
flyktningar och miljökriser – är endast till en
liten del möjligt med militär utrustning och
militära medel. Ännu väsentligare är att det
inte är möjligt att avvärja dem genom att
isolera sig från den övriga världen, utan
tvärtom: de förutsätter bredaste möjliga
internationella samarbete.
Uppmuntrande är att amerikanerna klart
har insett omöjligheten i att isolera sig eller
försöka styra världen genom sina egna beslut
oberoende av andra.
Trots att det har förekommit en del för oss
främmande krigsretorik har USA:s aktioner
och gärningar på ett mycket sunt sätt
strävat efter att bilda en bred internationell
koalition med FN:s mandat för att få
terroristerna ställda inför rätta och
omöjliggöra terrorism i framtiden.
Detta kommer att kräva mycket tid och
resurser samt aktiva insatser från hela det
internationella samfundet. För Finland är det
självklart att vi är med i detta. Ett brott mot
mänskligheten kan inget land stå likgiltigt
inför. Att solidarisera sig med USA är också
viktigt för att konkret understryka det att vi
endast tillsammans kan hantera globala
säkerhetshot och andra världsomfattande
utmaningar.
Arbetet för en bättre och tryggare värld
lyckas endast om vi undviker svart-vita
tudelningar och förstår att de polis- och
militärmedel som i dag förståeligt nog står
främst på dagordningen måste kompletteras
med ett långsiktigt arbete för att stärka
människo- och grundrättigheterna och
överbrygga alla möjliga klyftor i världen, vare
sig de gäller religioner, kulturer,
resursfördelning eller välfärd.
Efter den 11 september har vi alla varit hårt
pressade att få till stånd snabba och
konkreta beslut för att bekämpa terrorismen.
Det oaktat får vi inte överge vår kritiska
omdömesförmåga och äventyra viktiga
rättsprinciper i processen. Hur det kan gå till,
då omdömesförmågan sviker, har den finska
finansinspektionen gett ett besvärligt
exempel på.
Ett annat exempel på dåligt omdöme har
också getts av vissa chefredaktörer i
ekonomipressen, som har velat stämpla
Attac-rörelsen och samtliga dess medlemmar
som nära bundsförvanter till terroristerna.
Attac har klart fördömt terrorism och annan
användning av våld oberoende av dess
motiv. Om något, borde man snarare
uppskatta den medborgaraktivism som
pläderar för en bättre förvaltning av
globaliseringen som en del av de nödvändiga
kraven att isolera och bekämpa terrorismen
och dess tillväxtunderlag.
Att undergräva det nordiska
demokratimönstret genom att ifrågasätta
politikernas deltagande i
medborgarorganisationer är helt enkelt
enfaldigt.
Den här analysen förändras inte av att de
väntade aktionerna har börjat.
