Tal vid Nordiska Rådets gemensamma presidie- och utskottsmöten. Stockholm, 29.1.2008

Bästa nordiska vänner, bästa medlemmar i Nordiska rådet,

Jag vill först av allt på allas våra vägnar tacka Sinikka Bohlin och den svenska delegationen för att ni välkomnat oss hit till Stockholm och för arrangemanget av dessa gemensamma rådsmöten. Jag vill också genast uttrycka min glädje över att så många representanter för Sveriges regering och årets ordförandeskap för Nordiska ministerrådet finns på plats här idag och också under våra möten i morgon. Jag tror vi kan se fram emot goda möten och intressanta diskussioner i både utskotten och presidiet.

När vi möttes senaste gång på sessionen i Oslo godkände vi tillsammans ett program för Nordiska rådets arbete under år 2008. Programmet kan betraktas som ambitiöst och som vanligt mycket vitt omspännande och kommer att förutsätta aktiva och gemensamma insatser av alla rådsorgan och alla rådsmedlemmar. En viktig förutsättning för genomförande av programmet är också ett nära samarbete med Nordiska ministerrådet. Jag tror att det finns rum för ytterligare utvecklande av detta samarbete och inbjuder för egen del ministerrådet till att gemensamt arbeta i denna riktning.

Arbetsprogrammet är ju godkänt av oss alla tillsammans och finns utdelat här så det finns inget behov för en detaljgenomgång av dess punkter. Jag vill i alla fall lyfta fram en del av dem vid detta tillfälle. Globaliseringen utgör som vi vet en högt prioriterad fråga också på den nordiska agendan. Nordiska rådet aktualiserade frågan inför sessionen i Köpenhamn 2006 och det nordiska toppmötet där och våra statsministrar gav redan då och ännu tydligare senare vid sitt möte i Finland sommaren 2007 globaliseringen som en utmaning också för det nordiska samarbetet sitt fulla stöd och bekräftade denna linje också under årets session. Globaliseringsfrågorna kommer i år att finnas på både presidiets och många utskotts dagordningar.

När det gäller globaliseringen tror jag att vi alla, både inom rådet och ministerrådet upplever en viss osäkerhet om vilket det konkreta innehållet i denna prioriterade fråga egentligen är. De globaliseringsprojekt vi tillsvidare hört om via den mycket knappa information som stått till buds utgör ännu inget klart svar på denna fråga. Det känns litet som om vi hade reserverat pengar för ett ändamål som vi inte riktigt är på det klara med. det är inte bra. Vi får lov att tillsammans försöka finna ”biffen”.

Ett av huvudmålen för rådets globaliseringsaktiviteter kommer i alla fall att vara förberedelserna för det internationella klimatmötet i Köpenhamn hösten 2009. Nordiska rådet kommer i det sammanhanget att pådriva aktivt nordiskt samarbete inom ministerrådet och mellan våra regeringar för gemensamma nordiska insatser vid mötet och gemensam nordisk profilering både inför och under mötet. Nordiska rådet önskar också bidra till en aktiv och synlig nordisk parlamentarisk dimension vid mötet. I samstämmighet med också statsministrarnas prioriteringar kommer rådets aktiviteter inom ramen för globaliseringsinitiativet att koncentrera sig till klimat, energi och miljö samt innovationer, forskning och internationell konkurrenskraft.

Vid sidan av dessa prioriteringar bör vi slå vakt om Nordens roll som föregångsregion för att globaliseringen skall styras också av globalt ansvar och solidaritet samt humanitära insatser. Norden får inte nöja sig med att vara en global vinnarregion. Finns det vinnare så finns det oftast också förlorare. Norden bör arbeta för en globalisering utan förlorare. Jag vill sammanfatta den här frågan på följande sätt: visst är det viktigt och nödvändigt, att de nordiska länderna kan anpassa sig till globaliseringens många krav för att upprätthålla den framgångsrika välfärdspolitiken vi har satsat på. Men minst lika viktigt är, att de nordiska länderna har en gemensam syn och ett konkret samarbete inom internationella fora för att åstadkomma en effektivare globaliseringshantering, som bidrar till, att också de sämst lottade både i våra länder och i världen som helhet kan ha nytta av globaliseringen.

Bästa åhörare,

Det regionala samarbetet har fått en allt mera central position inom det nordiska samarbetet och Nordiska rådets verksamhet. Det här gäller både bilateralt närområdessamarbete med våra grannar och nu i allt högre grad aktivt deltagande i bredare regionala samarbetsstrukturer inte minst inom ramen för den Nordliga dimensionen. Östersjösamarbetet med särskilt fokus på arbetet för att rädda Östersjöns miljö och å andra sidan samarbetet i de nordligaste områdena Arktis och Barentsregionen med tyngdpunkten på klimatfrågorna kommer också i fortsättningen att tillhöra tyngdpunkterna i vårt regionala samarbete. Även det bilaterala samarbetet med Ryssland och de baltiska republikernas baltiska församling kommer i år att ligga högt uppe på agendan. När det gäller samarbetet med de ryska parlamentarikerna kan detta ses som en mycket central del av arbetet för utvecklandet av en parlamentarisk dimension eller åtminstone ett parlamentariskt forum för den Nordliga dimensionen. Den frågan kommer vi att ägna en särskild parlamentarisk Nordlig dimensionsdebatt i samband med rådets session i slutet av oktober i Helsingfors.

Bland de områden som särskilt nämns i vårt arbetsprogram vill jag ännu särskilt poängtera det viktiga arbetet för att avlägsna gränshindren mellan våra länder och göra det lättare för både människor och företag att röra sig, bosätta sig, arbeta och etablera sig tvärs över gränserna i ett ännu öppnare Norden än vi har idag. Mycket har både tidigare och särskilt under senare år gjorts för denna fråga och vi har kunnat bokföra framsteg, men fortfarande är våra medborgares förväntningar och anspråk stora och utmanande. För att möta dessa förväntningar och försvara Nordens roll som föregångsland när det gäller gränsöverskridande integration återstår ännu mycket att göra. Frågan är ju också uppe vid vårt möte här idag och jag vet att vi alla ställer stora förväntningar på det nya gränshindersforum som i dessa dagar inleder sin verksamhet under minister Ole Norrbacks ledning.

Nordiska rådet kommer för sin del att ge sitt fulla stöd åt gränshindersforumet och ser fram emot nära samarbete. Gränshindersfrågan är viktig för medborgarna i våra länder och samtidigt är den ett exempel på samarbetet mellan rådet och medborgarsamhället genom föreningarna Norden. Samarbetet med medborgarorganisationerna och dialogen mellan dem och oss politiker i rådet är en oerhört värdefull tillgång för det nordiska samarbetet och en stor källa till inspiration och goda initiativ. Jag ser fram emot att vi kan fortsätta den dialogen med presidiet för Föreningarna Nordens Förbund i morgon.

Kära vänner,

Vid sidan av vårt egentliga arbetsprogram kommer vi detta år att få ägna alldeles särskild uppmärksamhet åt budgeten för det nordiska samarbetet. Som vi vet har ju vår budget behållits på samma nivå under en lång rad år och ingenting tyder på att våra regeringar skulle vara beredda att låta den växa. Våra statsministrar gav vid sitt möte i juni i uppgift åt samarbetsministrarna att i årets budget reservera 60 miljoner danska kronor för globaliseringsinitiativet. Vi vet att det lyckades att införa dessa miljoner i budgeten utan att det alltför mycket drabbade övrig verksamhet genom att det fanns en likviditetsreserv att ta till. I år har vi ingen sådan likviditetsreserv att tillgripa när det gäller att i budgeten för 2009 få med det anslag på 60 miljoner, som statsministrarna förutsätter att skall ingå i den.

Det här kommer att leda till ett större behov av prioriteringar och omprioriteringar än tidigare. De tillsvidare vaga uppgifter rådet har fått om ministerrådets planer för budgeten tyder redan nu på att vi står inför betydande problem. Problemen ser ut att gälla framförallt kulturbudgeten. Vi bör vara aktsamma med att inte undergräva det traditionellt tunga och betydelsefulla nordiska samarbetet inom kultursektorn. Vår gemensamma kultur- och värdebakgrund är en viktig hörnsten för hela det nordiska samarbetet. Den får inte riskeras. Det är viktigt att både i presidiet och i utskotten, liksom också i partigrupperna, redan nu grundligt diskutera budgeten utgående från detta tämligen uppenbara behov av omprioriteringar. Det blir inte lätt och det kommer också att förutsätta en öppen och transparent dialog mellan rådet och ministerrådet. Budgetgruppen står inför en viktig uppgift.